Det känns lite som slutet på en fin melodi.
En snutt ångest blandat med glädje och energi.
En känsla av att något tar slut precis när det börjat.
Hopp om en fortsättning.
Blå himmel, blommor och värme i luften. Nästan som en skolavslutning, men samtidigt inte alls.
Tänk att jag snart suttit två år i den här förbundsstyrelsen. Det är ganska precis två år sedan jag tackade ja. Ibland är det ogreppbart, ibland spännande, ibland tråkigt, ibland svårt, ibland överraskande men allra oftast så kul och roligt att jag inte kan släppa det.
Ikväll inleds den här mandatperiodens sista riktiga FS-möte. Så häftigt och sorgligt på en och samma gång!


